För flera månader sedan ville jag börja blogga igen. Och för bara några minuter sedan knapprade jag in "blogg.se" i adressfältet. Fick tänka om tre gånger innan jag ens kunde komma på vilket lösenord jag hade. Det var ett tag sedan med andra ord. Och jag känner mig sådär redo, full med inspiration. Jag är på gång.

Tappade lusten att blogga, eller jag tappade snarare gnistan till hela livet när jag började jobba. Å andra sidan, vem tappar inte gnistan när man jobbar 12 timmar om dagen. Och jag ljuger inte. Jag var så nära att gå in i väggen. Såg inte slutet på det. Men en dag, när jag hade sktivit in alla pass i kalendern och såg den där dagen, den dagen som kom att bli den första normala arbetsdagen. Och från den dagen skulle alla min arbetsdagar vara normala. Då fanns det liv i mig igen. Hade jag inte sett den dagen vet jag inte vart jag hade varit nu. Men jag har min bästa vän att tacka, Nilla. Eftersom vi jobbade en hel del tillsammans så fanns alltid hennes leeende där och ett och ett annat dåligt skämt. Det räddade mig.

Nu finns gnistan där, hela livet är underbart. Trots en del svackor så kan jag hålla huvudet högt och tänka positivt. Jag är full av energi. Och ännu bättre mår jag av tanken att jag förmodligen imorgon, med flera andra, kommer beställa festivalbiljetter till Summerburst (!!!!!) !