Mårten fick en praktikplats på Lidl. Så idag var hans första dag och jag har gått runt och känt mig som en stolt mamma, känns som att han har fått ett jobb. Riktigt så är det ju inte, men jag är så stolt! Han är bäst. bäst bäst bäst.

och grattis till oss som har 14 månader idag. Jag älskar oss.

Har inte riktigt orkat sätta mig in i debatten om Quetzalas och Blondinbellas bråk eftersom jag varken läser den ena eller den andra bloggen. Men idag snubblade jag över någon artikel på Nyheter24 och klickade mig vidare till en debatt som jag fastnade lite i, läs här.

Alltså, det handlar om olika typer av romantisering. Och det står ju redan klart och tydligt, "Olika typer..". Isabella anklagar Quetzala för att romantisera depression och Quetzala anklagar Isabella för att måla upp en perfekt värld. Och efter ha läst lite inlägg av deras bloggar så är det ju iprincip enbart romantisering av olika typer.

Nu kommer jag bara ordbajsa, så var förbereda med mantel och svärd. jag behöver detta, att skriva av mig alltså.
Shoot; Det handlar alltså om ett mellanting mellan dessa två världar! Jag läste faktiskt Isabellas blogg för några år sedan, men tröttnade för att det var just bara en målning av en perfekt värld. Att helt utesluta sina dåliga dagar från bloggen är hennes egna val, men att läsa om hennes vardag om att allt är perfekt är inte mänskligt för mig. Självklart så tror jag att hennes blogg vägleder många unga igenom livet, men ibland kan det också vara skönt att bara få vara deppig och läsa om någon annan som skriver om det man själv inte kan sätta ord på.

Jag tycker att båda överdriver en smula genom att anklaga varandra på det viset. Jag menar, de driver två helt olika bloggar och drar till sig olika typer av människor. Det är väl grejen med bloggar, att det ska vara unikt. Så egentligen finns det inget rätt eller fel, så vad är problemet?

Egentligen är hela denna debatten ganska pointless! Tycker dom borde lägga ned det här, det är ju bara idioti !

Sen tycker jag att videoklippet från Efter Tio är lite roligt också. Sitter och småfnittrar när jag ser dem båda, Quetzala tycker jag har svårt att försvara sig med "asså", "liksom" och vevar med händer som jag-vet-inte-vad. Och Isabella kan inte ta åt sig den kritiken hon får och slingrar sig ur. Hon erkänner till och med att hon inte lever det livet Blondinbella gör.

Nae, nu sätter jag punkt här innan jag går i taket! Hur barnsligt är det här egentligen!?