Jag vet inte hur långt jag ska gå tillbaka för att kunna skriva om min första kärlek. finns ju en del artister man kärade ner sig i som barn, som satt uppklistrat på väggen och sedan byttes ut mot andra (Aaron Carter höll väldigt länge). Sen finns det personer man träffade på högstadiet, men ändå inte att jämföra med vad jag känner nu. allt annat bleknade när jag träffade mårten johansen. det är kärlek i en klass som jag inte trodde fanns. världsklass.

Vi träffades första gången den 6 augusti 2010 och jag föll pladask. Vi hamnade vid samma bord inne på New Port av ren slump, också ren slump att jag och mina vänner bestämde oss bara en kvart innan att vi skulle dit och ta något att dricka. Hur som helst, kom fram till att han redan visste vem jag var och till och med visste vart jag bodde. Något jag blev imponerad av, vem har sån koll liksom? De olika samtalen flöt på det ena efter det andra. Vi gick sedan iväg och pratade lite medan han skulle vänta på sin mamma. Det avslutades med en kyss och ett flertal fjärilar i magen. Gick, eller snarare sprang tillbaka till våra vänner och jag bad direkt efter hans nummer. Jag skulle bara veta vad det där var för något!

Några dagar gick och ett tusentals sms skickades. Vi träffades ett par gånger men att fråga varandra då om det verkligen var något va ju jätte pinsamt! Den 18 augusti 2010, bara ett par dagar senare, tog du saken i egna händer och frågade chans (hiihi gulle). Min glädje då går inte att beskriva. Och kärleken växte och det gör den fortfarande.

Finns ingen som har gjort mig så lycklig som jag är med dig älskling. Jag tror på riktigt att man känner när det är äkta. För det här är äkta, äkta kärlek. Och jag måste erkänna, jag är fortfarande som nykär. Det finns fjärilar i magen, och ibland känns det som dom aldrig kommer att försvinna. Du är det bästa jag vet.

Jag älskar dig Mårten Johansen.