så länge fötterna bär, så länge lungorna kan

jag befinner mig i någon slags undergång. jag vill så himla mycket men jag kan omöjligt prestera mer just nu. jag vill ut i världen men jag är så rädd för att gå vilse. och jag vill så himla mycket att det inte får plats i mitt liv. jag vill så mycket som inte går att uppfylla och det gör mig så nedrans ledsen. jag vill så mycket men jag har gett upp hoppet av att se dessa saker i mitt liv. jag kryper ner under täcket en stund..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0