klockan är snart morgon och jag sitter här med datorn i knät och ser på min älskling när han sover. och jag inser hur perfekt han är, när han sover min säng. jag skulle göra vad som helst för honom, vad som helst, för han är det finaste jag haft. för jag har aldrig älskat som jag älskar nu.

han är den där underbara människan som inte skulle göra en fluga förnär. han vill göra alla glada och ingen ledsen, han har ett så fint hjärta min pojke. och jag är så tacksam för allt han gör för mig, han gör allt för att jag ska le en sekund, allt för att jag ska må bra. och bäst mår jag med honom. när jag ser på honom nu så är det som fjärilar i magen, jag vill pussa honom och krama honom men samtidigt så rädd för att väcka honom. för när han sover, ligger han helt still, still så jag kan se honom och tänka om och om igen, att han är den vackraste på jorden.

jag älskar honom. och jag vet att han älskar mig. och det känns så perfekt nu, för jag vet vad han kommer göra för mig. och jag uppskattar det så mycket att ett tack inte ens räcker till.

han är min. min kärlek.