It's too damn late to apologize.

Ibland är det liksom bättre att bara vara tyst, eller vad säger du?

Dina ord svider verkligen. Jag har gått i snart tre dagar med en klump i magen och rädslan över att bli sårad efter det du sagt. Men ärligt, dina ord sårar nog mer än vad som senare skulle kunna hända. Jag är inte rädd, jag har lärt mig mycket under dom senaste åren och ifall det verkligen skulle gå snett nu så skulle jag nog lätt kunna resa mig upp och gå vidare. Jag är stark nog att klara mig själv, jag har nog aldrig varit starkare. Du är faktsikt en av dom som fått mig må så himla bra, men nu börjar du trycka ner mig igen. Börjar ditt liv bli pissigt eller? Måste du kasta skit på mig nu när du inte har någon annan att göra det på? Det är fan självklart. Som jag alltid har sagt, man får aldrig må riktigt jävla bra, det verkar inte vara tillåtet i den här världen.

Jag har väl nästan alltid tyckt att du är den enda som förstår mig bäst. Men jag hade verkligen så FEL! Visste du vem jag var skulle du tillåta mig, visste du att jag var stark nog skulle du knappt bry dig för du skulle veta att jag kommer klara det här utan stöd. Men du verkar inte veta ett jävla skit ärligt talat. Kasta ord sådär hur som helst är fan inte tillåtet längre. Förut tog jag emot all skit och grävde ner mig tills jag kunde inse att folk hade rätt, vilket egentligen dom inte hade, men jag var för svag då. Jag trodde alla andra hade rätt. Men nu kan jag fan inte ta emot skit, jag vet vem jag är, jag vet vad jag vill, jag står för vad jag tycker och om någon skulle säga något skulle jag fan inte bry mig ett skit. Men du var faktiskt en person jag såg upp till, som jag lyssnade på när du gav råd och en person jag aldrig trodde skulle säga sånt här. Jag hade inte förberett mig på det här och därför tog jag det så hårt. Men nu fattar jag, du är precis som alla andra..

Jag har lärt mig mycket och nu har jag även lärt mig att det är bäst att inte lita på någon. Jag litade på att du alltid, alltid skulle stå vid min sida vilka steg jag än tog, jag litade verkligen på att allt jag sa till dig skulle stanna hos dig. Men nu tänker jag inte lita på någon, jag är tyst, det är nog bäst så.

Jag valde detta - DEAL WITH IT!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0