Jag förstår inte.
Det är så obeskrivligt.
Tårarna slutar inte rinna.
Jag reagerar på varje litet ljud, hoppas på att det är du.
Känns som om jag ser dig i ögonvrån, vänder mig om, inget där.
Du fanns alltid där, oftast tätt intill. Skulle alltid ligga på en och oftast
borra in huvudet någonstans. Du var alltid så varm och kärleken, det var du.
Huset känns så tomt, vi bara väntar på att du ska komma tillbaka.

Jag vill bara höra dig tassa in i mitt rum, grymta lite och hoppa upp på min säng,
lägga ditt huvud på min laptop för att försöka få lite uppmärksamhet.
Jag vill bara känna din värme, snälla kom tillbaka..
Du var så tröstande, jag behöver dig här.
Bästa vän, Vila i frid <3

Du är min ängel <3