Obeskrivligt

This is it
Jag finner inga ord. Den var så ruskigt bra. Jag hade rysningar rakt igenom hela filmen. Mitt hjärta hoppade till så fort en av mina favoritlåtar började spelas. Hela biografen sjöng med i "Beat it". Jag förstår inte hur en film kan göra mig så himla glad. Mj:s låtar har alltid gjort mig glad men idag fanns det äkta glädje i hela mig. Jag kan de flesta av hans låtar utantill, jag kan danssteg till "Beat it", "Thriller" och "They don't care about us". Jag var som ett barn på julafton när jag såg på filmen och hade jag kommit till London hade jag helt klart vart som ett Johan Palm-fan, utan tvekan.

I vissa delar av filmen blev jag helt skakig, tårögd och knäsvag. Han hade så mycket att ge, man såg verkligen hur han trivdes. Hur han jobbade och la ner både hjärta och själ i det. Allt var kärlek. Och alla dom som arbetade med honom, alla var så otroligt duktiga. Vilken oslagbar upplevelse det måste vara att få jobba med honom. Och när jag såg dansarna, jag blev helt mållös. Så duktiga! Alla hade kämpat så mycket, det som skulle bli så stort...

MEN.
På något sätt känns det som att filmen inte är gjord för att just hedra honom och visa det som aldrig blev av. Det känns som att filmen är mest gjord för att tjäna pengar och få tillbaka allt dom har lagt ner i arbetet på konserterna. Jag blir faktiskt lite irriterad men jag är också glad att dom visar Mj så pass mycket. Man kände sig helt plötsligt så nära honom och det var obeskrivligt.

Jag älskade filmen trots allt och även min pappa gjorde det som inte alls är ett så stort fan av Mj.
Sevärd
, helt klart!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0