Jag behöver en dosa glädje

Vad ska jag säga? Jag mår skit. Jag är deppig.
Jag lyckades i alla fall sova hela natten och när jag vaknade imorse vart jag så glad att jag skuttade upp direkt och kände mig som en alldeles ny människa, dock fortfarande väldigt förkyld. Idag har jag inte haft så värst mycket för mig, har mest trallat runt. Hjälpt mamma att städa köket och sen fick jag iordning på mina kläder i rummet.

För bara några minuter sen stack mamma och pappa iväg till några vänner. Jag blir kvar hemma helt själv. Jag känner redan nu hur skit jag mår så fort jag blir helt ensam. Jag klarar inte av det. Jag tänker alldeles för mycket och tror helt plötsligt att jag är sämst i världen. Ensamast i världen.

Ska snart gå ner och laga mat ensam, ska laga mat till en person, mig. Ska sedan sitta ensam och äta framför tvn, titta på EMA 2009 som jag redan har sett tre gånger innan. Ja, ni hör ju. Jag behöver sällskap. Men ändå är jag så förbannat förkyld att jag måste hålla mig isolerad ett tag till.

God bless you

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0