tillbaka på ruta ett

mitt psyke är botten!
jag mådde illa av bara tanken. Nu känner jag mig klyven på mitten och klandrar mig själv för allt som har hänt. Jag vill bort härifrån, för nu finns det inget hopp kvar. Jag trodde för mycket, precis som vanligt.

det blev oavgjort.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0